virrvarr.

Vissa dagar är bättre än andra. Så är det bara.

Idag ringde kusinerna och gratta mig, i efterskott... Dom hade glömt lite granda. Men dom är söta ändå. :)
På torsdag bär det av till staterna och jag har inte fattat det än. Det känns bara konstigt. Drygt två veckor utan tjockisarna kommer bli jobbigt. Ingen Minga att krama när jag bara vill slita sönder kläderna och allt där under. Ingen Ängla som hoppar upp i sängen och myser vid läggdags. Ingen Bulle som kommer och pussar en när man kommer med mat. Men det ska nog gå bra. Jag försöker intala mig själv det.

Huvudet gör ont och jag är yr i huvudet hela tiden. Magen gör ont och handen vill inte alltid. Dessutom har jag träningsväkr, varför vet jag inte...

Som sagt, vissa dagar är bättre än andra. Ifall idag är en sån dag, det vet jag inte...


                                     

let it be.

Ibland behövs det så lite för att få allt att rasa. Allt det lilla som jag lyckats bygga upp. Ibland hinner jag inte ens ta en ny kloss innan någon sparkar undan benen för mig och jag faller pladask på golvet. Sen är det orken att resa sig som fattas. Jag söker och söker....

Magen vrider sig upp och ner, fram och tillbaka, ut och in.... Vattnet rinner längs kroppen och jag drar, drar, drar och drar för att få allt att försvinna. Men allt finns kvar. Lika tjockt som vanligt, om inte tjockare av allt dragande. Drar lite till för det kanske, kanske försvinner. Men det funkar inte. Kan man skära? Nej, då blir det bara rött. Låt det bara vara...

who's that girl?

Pappa är orolig för att jag inte kommer palla resa bort. Jag har ingen aning om ifall jag kommer palla resan eller inte, men jag hoppas verkligen att jag gör det. Men någon garanti finns det ju inte...
Jag vill inte göra någon av dom besviken...

Jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter, men jag vet att jag inte kommer kunna somna. Tycker inte om att fylla år, sånt ger mig bara ångest. Stress, panik... you name it! Men det är ju vardagsmat så vad fan, bring it! Tss. Skjut mig när ni ändå håller på.


Who's that girl, where's she from?
No she can't be the one
That you want, that that has stolen my world
It's not real, it's not right
It's my day, it's my night
By the way, who's that girl livin' my life?

It seems like everything's the same around me
Then I look again and everything has changed
I'm not dreamin' so I don't know why
She's everywhere I wanna be

Who's that girl?


my heros.

Idag sålde vi GG. Det känns tomt faktiskt. Även fast jag knappt sett hästen är han ändå en del av familjen, eller ja, han var en del av familjen. Mamma blev tårögd när hon pratade om det. Dels för att det är jobbigt att bli av med sötnosen och dels för att hon vet att han kommer få det bra. Martha är en bra tjej. :)

Tre små skitar kvar som dämpar ångesten och ibland undrar jag vart jag skulle vara någonstans i världen utan dom.

Minga               Bullen                       Ängla

Lite förtroende, lite mod.

Ibland handlar det bara om förtroende. Om mod... Hur mycket jag än vill så går det inte. Varje gång mamma blir frustrerad så vill jag springa lika långt som benen orkar bära mig och lite till.
Varje gång du säger att jag ska rycka upp mig så blir jag bara arg. Om det hade gått så hade jag ju gjort det! Jag försöker, men det går inte...
Ibland handlar det inte bara om förtroende och om mod. Utan om lust och ork... Kan du ge mig lite sånt?


Ta min hand och led mig ut mot ett mörker,
ett mörker du styr över.
Ta min hand och jag lovar att följa dig,
även in i den hemskaste värld som kallas verklighet.
Ta min hand och led mig ut ur denna dröm,
drömmen som hållt mig vid liv.
Ta min hand och lova att alltid finnas där,
lova att aldrig släppa taget..

USA - here we come

USA resan är bokad och snart bär det av. Första stopp blir New York, sen bär det vidare till San Francisco och sist men inte minst blir det Las Vegas. Sen lär det bli en hel del stopp emellan (iaf om jag känner min käre far rätt).
Det ska bli sjukt skönt att lämna allt i drygt två veckor. Dessutom så ska jag få min födelsedags present när vi kommer till New York, en ny kamera. :)

Handen har börjat göra mer ont än den gjort efter operationen. Men dom sa att det skulle ta upp till ett år innan den är helt återställd så, det är ju bara att vänta och se. Magen värker också, men det brukar den ju göra.

det blir mycket när den blinde plötsligt ser.

RSS 2.0