J*ävla valborg
Valborg igen. Har legat på soffan sen halv 12. Reste mig inte förän nu. Vill bara sova och vakna imorgon, helst i övermorgon. Eller inte alls... Som vanligt så här års så sitter det en elefant över min bröstkorg och gör det svårt att andas. Mamma åkte precis och det gjorde inte saken bättre. Nu måste jag vara själv tills hon kommer hem i natt. Ibland passar dig sig inte att vara själv, men vad ska man göra åt saken?
Glad Påsk, typ..
Inte så jäkla bra faktiskt, dagen alltså. Det har mest värkt i kroppen, runnit från ögonen och snurrat i huvudet. Som tur är så har jag världens bästa bröder som på sina egna vis får mig på bättre humör. Det är alltid lika skönt att få träffa dem och det är tråkigt att det inte är så ofta.
Igår var faktiskt en värre dag än idag. Var ensam hemma större delen av dagen och det kändes i hela kroppen. Först la jag mig på altanen och sov i solen. Sedan la jag mig på soffan och sov ännu mera. Mest så försökte jag sova för att jag tänkte att tiden går fortare då, men det gick inte så bra att sova. Så där låg jag och försökte få ensamheten till något bra. Det gick inte alls. Det gjorde ändå ont i kroppen och ångesten skrek och gjorde sig påmind. Inte ens Minga fans att klappa på. Men life's a bitch ibland helt enkelt.
På tisdag blir det nog ett besök till husläkaren och kolla lite värden. Sen har jag skola och jag längtar inte det minsta.
Glad Påsk förresten, era j*vlar.. / S
Det här...
..det funkar inte längre...
Obra dag, dags att gå i ide
Har under senaste vekcorna haft jätte ont i ryggen till och från, och det blir inte direkt bättre. Det finns mycket som jag borde men motivationen har sprungit ifrån mig och jag kan inte hitta den. Dessutom har jag ont i ryggen.
Är fullt medveten om att jag letar efter anledningar att få vara arg och sur. Har helt enkelt alldeles för mycket i bagaget som jag inte kommit över. För mycket som gör mig besviken. Besviken på er båda faktiskt. Jag vill så gärna att ni ska få veta vad jag känner, för min egen skull. Men som med allt annat så håller jag det nog för mig själv. Även fast jag inte orkar vara besviken mer.
Jag hatar mig själv för dessa tankar. För att jag inte kan prata om saker och ting. För att jag ska behöva må dåligt. Hatar mig även för att jag ska behöva göra alla besvikna. Sist men inte minst hatar jag mig själv för att jag ska vara så jävla feg!
Nämnde jag förresten att jag har ont i ryggen?
Tror att allt det här har att göra med vad det är för nåt nästa helg. Kanske sa gå i ide och vakna om två veckor igen...
/ S
Mitt hjärta...
..är bäst! Han får mig alltid glad. :) Ibland känns det som att jag inte ger tillbaka i närheten av vad jag får. Men han är bäst ändå :)
Idag känner jag mig...
...splittrad..
Mitt Tanzania
Jag, Benison och Camilla
Sala, Zawadi och Witty
Blåsa såpbubblor
Jag och en trött Witty
Barnhemmet efter branden
Langen går!
Fb - godhjärtade?
Håller på att fixa en sida på ansiktsboken om Siamin, ska även göra en om Witness när jag orkar. Försöker få till så att vi får annonsera om henne utan att behöva betala för det. Tror ni att de är så godhjärtade?
Siamin - ett leende som får en att smälta
I Tanzania fick jag träffa en flicka, Siamin. Hon är 9 år och bor i Matanana. Hon har fel på sitt hjärta, hennes ena klaff fungerar inte som det ska. Detta gör att hjärtat arbetar på högvarv större delen av tiden. Hennes vilopuls ligger på ca 120 slag/minuten. Vilket är alldeles för mycket. Hon har under längre perioder väldigt ont och orkar inte så mycket. Medan hennes kompisar springer runt och leker i timmar som vanliga 9åringar så får Siamin sitta och titta på då hon inte orkar i närheten av det som hennes kompisar orkar. En operation är livs avgörande och om detta inte sker snart så kommer hon troligen inte att få uppleva sin 15 års dag.
Under första mötet med Siamin fick hon mig långsamt att börja smälta. Den dagen hade hon så fruktansvärt ont att hon inte en enda gång under de timmarna jag var med henne visade ett enda tecken till ett leende. Dagen efter så fick jag träffa henne igen och det märktes att hon mådde betydligt bättre. Jag satt och lekte med två andra barn och såg henne komma, sträckte ut min hand emot henne och hon kom springandes med ett stort leende på läpparna. Om hon dagen innan fick mig att smälta långsamt så tog det nu mindre än en sekund. Ett stort leende och två glittrande ögon var det jag såg framför mig.
De stunder hon log kunde jag inte annat än att lee med henne. De stunder hon hade ont och jobbigt ville jag bara blåsa bort all smärta, och jag önskade så fruktansvärt mycket att det skulle lyckas. Men icke.
Av alla de som jag träffade under min tid i Tanzania så var Siamin den som gjorde störst intryck på kortast tid. Det bränner i ögonen när jag tänker på vad hon behöver gå igenom.
För att hon ska få en ny start i livet och få bli frisk krävs en operation som är alldeles för dyr för hennes familj. Denna operation skulle gå på ca 35.000 svenska kr. Vi ska samla ihop dessa pengar! Hon ska få bli frisk! Jag vädjar till er som läser: Hjälp oss att hjälpa Siamin!
Siamin som har ont
Siamin och jag
Glad Siamin! :)
alla kan inte göra allt men alla kan göra något, / S
Hemma igen
Är hemm igen från Tanzania. Det finns så mycket att berätta att jag inte ens vet vart jag ska börja någonstans. Har sett en massa vackra djur, har träffat en massa trevliga människor, underbara barn och skaffat vänner för livet. Efter halva tiden brann barnhemmet ner, som tur var så klarade sig alla. Men jag kan lova ett det var den längsta natten av alla där nere...
Den här resan har fått mig att vilja ändra en del saker med mitt liv. Jag känner och tror att jag nu har hittat mig själv så pass att jag kan göra de förändringar som jag velat göra men inte gjort. Så här ska ske förändring! Lite i taget för att till slut kunna uppnå bästa resultat.
/ S
