bleutanä
Lugnet före stormen.
Igår var jag på topp och var glad. Men igår var igår. Idag är jag helt nere. Att jag är jävligt trött gör inte saken bättre. Det blir bättre, jag vet det. Men jag vill att det ska bli bra nu, inte sen, utan nu.
Kanske hade han rätt, att ifall man vet vad som krävs för att bli bra, men inte gör det, då vill man egentligen inte bli bra... Det stämmer väl, på sätt och vis.. Men jag vet inte hur man gör. Jag försöker och försöker, men jag kan inte. Det går bara inte.
Jag vet att jag har kommit en bit på vägen, men ibland glömmer jag bort det. Stoppar undan tanken och gömmer den, lägger den på nåt ställe men jag vet inte vart, så som man kan göra med nycklar. Hah! Vilken tönt.
Vart är du med alla dina kloka ord när jag behöver dom?
Något som jag verkligen ogillar är folk som ska leka hjärnskrynklare. "Men du måste berätta, det blir bra då!" Nej tack. Jag vill inte att någon ska dra ur mig orden. Jag vill inte gräva i det som varit. Inte än.
Det är väl så man säger, lugnet före stormen....
((((:
Idag fyller Broman stor pojke. Jag var lite busig och la ett kort i hans brevlåda, lite anonymt sådär. Får se ifall han lyckas lista ut att det är jag eller inte. :P Han är bra han. :)
För ovanlighetens skull tänkte jag skita i att skriva nåt negativt. Coolt va?
♥utan er vet jag inte vart
i världen jag skulle vara.
Äckelnatt.
Först ryckte hela kroppen till, gång på gång. Sen när jag blundade, kändes det som att det stog några ovanför mig och tokstirrade. Jag ryckte till och öppna ögonen, men dom enda i rummet var jag och Ängla. Det ryckte, ryckte och ryckte. Ena gången värre än den andra. Till slut somna jag iaf...
Senare vaknade jag av telefonen och när jag sen igen skulle försöka somna om, började allt om igen. Som om någon kommit åt repet. Samma visa var det imorse när jag ville sova lite till. Rycken och ögonen. Det blidde ingen mer sömn för min del.... Äckelnatt.
Minga är bäst.
Splittrad.
Samtidigt som jag är glad att jag har hittat tillbaka till världens bästaste brudar så känns det tomt på nåt sätt.. Det finns samtal jag saknar. Alla kloka ord som alltid fick mig på bättre humör. Vetskapen att jag 24/7 kunde vända mig till dig. Men nu känns allt så konstigt. Jag vet att det är jag som är konstig, men det bara blir så. Om jag bara visste varför...
♥ 
♥Påsk.
Middag hos mormor och morfar imorgon med kusiner och hela fadderuttan. Har inte träffat dom sen julas så det är väl på tiden. Första påsken utan Ante och Jocke, vilket känns rätt tomt. :/ Förra året var båda hemma, men i år har Jocke massa tentor och Ante har stalltjänst och allt var det heter. Ble.
Annars får vi ser hur påsken blir. Ökat medicineringen så det lär nog bli en bergochdalbana hela veckan. Men jag kommer iaf få äta godis....
vad ögon ser är vad tanken tror
att sträcka ut en hand är inte lätt
Det står still
I hang on every word you say.
tired of being...
Jag är jätte trött och helt tom i huvudet. Det sitter i fortfarande. Hyf. Men det är sånt som händer.
Om en vecka blir det besök hos doktorn för diskussion om mediciner hit och dit. Ökad dos eller byta, det lär märkas då...
Lyssnar på Line of fire, och funderar över vad som får mig att orka med dagarna som kommer... Det blir vad man gör det till... Eller?
ta mig till den plats
där hoppet har ett namn
