S

Kan man ogilla valborg mer än vad jag gör? Nej, jag tror inte det. Känner redan hur ångesten börjar komma krypandes. Jobbar kväll imorgon och jag hoppas att jag kan hålla tillbaka under tiden. Nej, valborg är inte min starka sida och kommer aldrig att bli det heller...

När jag satt i bilen så bestämde jag mig för vad jag vill göra efter studenten.. Och inget ska få stoppa mig!

För er som tänkt att ni ska skriva en kommentar, hoppa det ifall ni tänkt ge mig kritik för mitt skrivande. Framförallt ifall ni tänker vara anonyma. Den här bloggen använder jag till största del för att få skriva av mig och med det så blir det en del negativa inlägg. Om du stör dig på det jag skriver, skit då i att läsa. Har du någon synpunkt på vad jag skriver, skriv det då bara ifall det är något du skulle kunna säga till mig öga mot öga.

Så för er som tänker kommentera; läs under kategorin Värt att veta, så kanske ni förstår lite mer innan ni skriver en kommentar om att jag ska "rycka upp mig"...

---

/ S

Minga opererades i onsdags pga. en inflamerad livmoder. Dom behöll henne på Albano över natten för observation då hon hade väldigt ont och hade blött väldigt mycket. I torsdags hämtade jag och mamma henne och sen på kvällen åkte mamma till Idre. Natten innan hade jag spenderat helt själv, men som tur var så fick jag och Minga sällskap i torsdags natt. Det var mysigt.
Var hemma från skolan igår för att pyssla om Minga. Vi fick besök av Barso som kom över på en fika. Sen tittade vi på Kalle och Chokladfabriken, dock så somnade vi både efter en stund. :)

Hade tänkt spendera helgen till att plugga, men har tankarna på helt andra ställen för att kunna koncentrera mig tillräckligt. Så får pyssla om Minga lite extra istället tror jag!

Minga har ett långt ärr på magen som är drygt 15cm långt. Hon hade något hög temp igår men idag är det bättre + att hon får smärtstillande. Men hon reder sig den lilla skiten, och tur är väl det! :)

---

/ S

Jag vet egentligen inte vad jag hade för förhoppningar om den här påsken, men jag hade nog inte tänkt mig att den skulle i såhär. Just nu känner jag bara för att lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och aldrig mer kliva upp.. Känner mig bara förvirrad och ångesten verkar inte vilja lämna min arma kropp. Hur mycket ska man egntligen behöva orka med? Hur mycket ska man behöva bära?

Ångesten ligger som ett svart moln över mig och det är tungt att andas. Magen skriker och bråkar, som om det fanns något där som vill ut. Som en eldsprutande drake som vore fast kedjad. Huvudet är fullt och kommer sprängas snart.

---

just let me go.. / S