S

Ibland behövs det så lite för att få allt att rasa. Allt det lilla som jag lyckats bygga upp. Ibland hinner jag inte ens ta en ny kloss innan någon sparkar undan benen för mig och jag faller pladask på golvet. Sen är det orken att resa sig som fattas. Jag söker och söker....

Magen vrider sig upp och ner, fram och tillbaka, ut och in.... Vattnet rinner längs kroppen och jag drar, drar, drar och drar för att få allt att försvinna. Men allt finns kvar. Lika tjockt som vanligt, om inte tjockare av allt dragande. Drar lite till för det kanske, kanske försvinner. Men det funkar inte. Kan man skära? Nej, då blir det bara rött. Låt det bara vara...