När gnistan slocknat och orden tar slut

Det finns mycket som gör ont just nu. Det finns så mycket som jag hade velat säga, så mycket som jag hade velat få ur mig. För varje suck ökade värken i magen. För varje ord bröts jag sakta men säkert ner i allt mindre bitar. Tårarna försökte tränga sig fram i min förtvivlan till att verka iskall. Ibland hatar jag verkligen att jag inte har något pokerface.

Allt jag ville var att jag för en gångs skull skulle få ha en bra födelsedag, men nu är allt förstört. Jag som redan ogillade att fylla år, nu hatar jag det.. Ska jag bara vara ärlig och säga som det är? Bara vara ärlig och berätta varför de fem senaste födelsedagarna varit en pina? Jag vet inte om jag klarar av det. Att såra är inte min starkaste sida. Kanske är det är saker som man kommer ihåg kanske inte, men jag har fått stått ut med dem. Jag vill nog inte riktigt dömma dig för jag håller av dig för mycket. Men har det inte gått för långt när man efter ett samtal går från Sofie 20år till Sofie 5år på några få sekunder, för en i mina ögon skit sak?

Idag är jag trött och helt slut i hela kroppen. Jag orkar inte mycket. Mamma tycker att jag ska tillbaka till Unga Vuxna och prata med min kontakt där. Kanske borde jag men jag vet inte.

/ S

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0