Ibland är man bara ivägen
Har spenderat dagen hemma på soffan, vilket har resulterat i en miljon tankar. Har flera gånger tänkt ifall jag ska göra nåt vettigt men har inte orkat. Kanske en film men lusten har sprungit ifrån mig.
När du ringde och frågade så ville jag bara säga rakt ut som det var. Men det tog stopp. Det kom inga ord. Jag vill så gärna bara säga som det är, men jag vill inte stå i vägen för din lycka. Kanske borde jag tänka lite på mig själv i detta fallet som jag flera gånger blivit tillsagd, men det går inte. Du har gjort alldeles för mycket för mig och jag har svikit dig, er båda, mig själv, alla tre för många gånger. Jag har för många gånger gjort er ledsna och skapat oro. Hur gör man för att slippa? Jag vet inte längre. Har insett att det som behövs är någon förutom du som står mig nära igen. Men hur ska man våga släppa in någon när det fortfarande gör ont efter alla tidigare svek?
Det gör ont i hela kroppen och jag vet inte vad som är hem längre. Dessa fyra vägger och tak som håller mig varm om natten känns som vilken kartong som helst. Nej nu ljög jag. Jag vet precis vart mitt hem är. Där jag har ett par skor, där är mitt hem. Även om det är ett tillfälligt, bara för någon minut, timme eller så. Det är där jag bor. Eller?
Det finns stunder som jag bara skulle vilja stänga ute hela omvärlden. Inte prata med någon alls. Bara få vara själv. Bara be dig att aldrig mer höra av dig.. Oftast är jag glad för att jag inte gör det.
Friskt vågat - hälften vunnet. Modet har runnit ur mig och jag vågar inte.
Ibland är man faktiskt bara ivägen / S
När du ringde och frågade så ville jag bara säga rakt ut som det var. Men det tog stopp. Det kom inga ord. Jag vill så gärna bara säga som det är, men jag vill inte stå i vägen för din lycka. Kanske borde jag tänka lite på mig själv i detta fallet som jag flera gånger blivit tillsagd, men det går inte. Du har gjort alldeles för mycket för mig och jag har svikit dig, er båda, mig själv, alla tre för många gånger. Jag har för många gånger gjort er ledsna och skapat oro. Hur gör man för att slippa? Jag vet inte längre. Har insett att det som behövs är någon förutom du som står mig nära igen. Men hur ska man våga släppa in någon när det fortfarande gör ont efter alla tidigare svek?
Det gör ont i hela kroppen och jag vet inte vad som är hem längre. Dessa fyra vägger och tak som håller mig varm om natten känns som vilken kartong som helst. Nej nu ljög jag. Jag vet precis vart mitt hem är. Där jag har ett par skor, där är mitt hem. Även om det är ett tillfälligt, bara för någon minut, timme eller så. Det är där jag bor. Eller?
Det finns stunder som jag bara skulle vilja stänga ute hela omvärlden. Inte prata med någon alls. Bara få vara själv. Bara be dig att aldrig mer höra av dig.. Oftast är jag glad för att jag inte gör det.
Friskt vågat - hälften vunnet. Modet har runnit ur mig och jag vågar inte.
Ibland är man faktiskt bara ivägen / S
Kommentarer
Trackback
