Vingklippt ängel
För bara någon dag sedan så avslutade jag en bok som heter Vingklippt ängel, en av dom bästa självbiografierna jag läst! Berny som boken handlar om är en tonåring som lever ett minst sagt kaotiskt liv. Under drygt 2 års tid så hoppar hon mellan behandlingshem och sluten psykisk avdelning, hon hamnar ett fler tal gånger under tvångsvård och får olika diagnoser. Hennes vardag handlar om droger, rakblad och demoner. Flera gånger när jag läst boken har jag blivit tvungen att lägga ifrån mig den då jag blivit alldeles för tagen och berörd. Det gör ont i hela kroppen när hon skriver om sina känslor och dödslängtan som hon får. Att familj, vänner och socialen kan blunda och ignorera för en så ömtålig och skör tjej gör mig både arg och ledsen. Men som tur är så finns det små guldklimpar på olika ställen, det gäller bara att komma rätt.
Boken väckte en hel del tankar om mig själv. Jag vet att jag har varit sjuk, även om det tog ett bra tag innan jag ville erkänna det för mig själv. Frisk vet jag inte om jag kan kalla mig till 100%, men jag kan inte minnas när jag mådde så bra som jag gör mina ljusaste stunder. Ett tag efter att jag började må bra och förstod hur jag fungerade, men kanske framförallt när jag lärde mig att hantera min panikångest så började jag acceptera att jag nog aldrig kommer bil helt frisk. Jag har accepterat att jag troligen kommer få leva med det här resten av mitt liv. Ibland känns det jobbigt, men det som är jobbigt är helt klart godtagbart med tanke på att jag aldrig mått bättre.
Sitter med tända ljus och lyssnar på lugna favoriter. Min fredag kväll kommer inte att bli mer komplicerad än så. Ska snart gå på sista promenaden för dagen med Minga och mata mina odjur. Samtidigt ska jag längta tills imorgon och min favorit. :)))
/ S
Boken väckte en hel del tankar om mig själv. Jag vet att jag har varit sjuk, även om det tog ett bra tag innan jag ville erkänna det för mig själv. Frisk vet jag inte om jag kan kalla mig till 100%, men jag kan inte minnas när jag mådde så bra som jag gör mina ljusaste stunder. Ett tag efter att jag började må bra och förstod hur jag fungerade, men kanske framförallt när jag lärde mig att hantera min panikångest så började jag acceptera att jag nog aldrig kommer bil helt frisk. Jag har accepterat att jag troligen kommer få leva med det här resten av mitt liv. Ibland känns det jobbigt, men det som är jobbigt är helt klart godtagbart med tanke på att jag aldrig mått bättre.
Sitter med tända ljus och lyssnar på lugna favoriter. Min fredag kväll kommer inte att bli mer komplicerad än så. Ska snart gå på sista promenaden för dagen med Minga och mata mina odjur. Samtidigt ska jag längta tills imorgon och min favorit. :)))
/ S
Kommentarer
Trackback
