konsten med drömmar
Jag gillar inte att drömma.. Drömmar gör mig bara förvirrad. Dom får mig att börja tvivla.
Efter nattens dröm så börjar jag verkligen tvivla på mina känslor. Eller kanske bättre att säga att dom gör mig förvirrad. För jag vet ärligt talat inte vad jag känner för dig. Trodde att jag kommit över dig, men ibland kan jag inte annat än tvivla. Ibland så är jag ledsen över att du och jag aldrig blev vi, samtidigt som jag är glad över det. På samma gång som jag undrar ifall någon kommer få mig att känna sådär igen. Samtidigt som jag tvivlar på ifall det verkligen var något speciellt. Trots drömmen så var det en bra natt. En ovanligt bra natt.
Första gången våra blickar möttes. Första gången du la dina armar om mig. Första gången du kysste mig. Första orden du sa till mig. Du vet, sånt som man nog aldrig kommer glömma. På samma gång som jag vet att det någonstans finns någon som kan få mig att bara vilja släppa allt och inte bry mig om något annat, så undrar jag ibland varför det skulle vara så speciellt med just dig? Jag vet inte. För just nu så är jag bara förvirrad. Även fast det funnits andra efter dig så är det alltid dig jag återkommer till. Kanske för att med dig kände jag mig tryggare än med någon annan. Inte kanske, för det är nog så det är. Det finns inga känslor kvar... jag saknar bara att känna mig trygg...
dags att tänka om, / S
Efter nattens dröm så börjar jag verkligen tvivla på mina känslor. Eller kanske bättre att säga att dom gör mig förvirrad. För jag vet ärligt talat inte vad jag känner för dig. Trodde att jag kommit över dig, men ibland kan jag inte annat än tvivla. Ibland så är jag ledsen över att du och jag aldrig blev vi, samtidigt som jag är glad över det. På samma gång som jag undrar ifall någon kommer få mig att känna sådär igen. Samtidigt som jag tvivlar på ifall det verkligen var något speciellt. Trots drömmen så var det en bra natt. En ovanligt bra natt.
Första gången våra blickar möttes. Första gången du la dina armar om mig. Första gången du kysste mig. Första orden du sa till mig. Du vet, sånt som man nog aldrig kommer glömma. På samma gång som jag vet att det någonstans finns någon som kan få mig att bara vilja släppa allt och inte bry mig om något annat, så undrar jag ibland varför det skulle vara så speciellt med just dig? Jag vet inte. För just nu så är jag bara förvirrad. Även fast det funnits andra efter dig så är det alltid dig jag återkommer till. Kanske för att med dig kände jag mig tryggare än med någon annan. Inte kanske, för det är nog så det är. Det finns inga känslor kvar... jag saknar bara att känna mig trygg...
dags att tänka om, / S
Kommentarer
Trackback
