Vila i frid - Diana
I inlägget innan skrev jag om Diana, trots att hon avlivades igår. Har ett tag tänkt att jag skulle skrivit det där inlägget, men det har bara inte blivit av. Så jag tänkte: "bättre sent än aldrig"...
Nu tänkte jag berätta lite granda om hur det gick till och varför det blev som det blev.
I söndags så hade jag haft ut hundarna en stund på tomten, så skulle mamma åka iväg till affären och handla. Både Diana och Minga förstod att hon skulle ta bilen och åka iväg, så för att dom inte skulle springa efter tog jag in dom för att sedan släppa ut dom igen. Min tidsuppfattning var att mamma hade hunnit ut på stora vägen, men när jag öppnade dörren såg jag att hon precis skulle svänga ut, vilket jag trodde att hon redan hade hunnit göra. Minga var lugnt, vilket Diana inte var. Därför så lät jag Minga gå ut först, då passar Diana på att smita ut hon också och sticker efter mamma som då hunnit svänga ut på stora vägen. Minga sticker efter och jag skriker efter dom att dom ska stanna. Minga stannar men inte Diana... Rusar efter Mina, slänger in henne, tar mobilen och springer efter Diana. Försöker ringa mamma och när jag väl får tag på henne så säger hon att hon har hunden där. Jag vet inte riktigt ifall jag uppfattade att hon hade blivit påkörd då, men jag fattade iaf att något hade hänt. En liten bit längre bort på vägen så är mamma med hunden och en annan bilist. Då fattar jag att hon har blivit påkörd.
Vi åker till albano och där möter Jocke upp oss. Får komma in direkt och hon får dropp och jag vet inte vad. Dom behåller henne över natten och vi får åka hem. Dagen efter vet jag knappt vad jag ska tro. Ringde mamma på en rast i skolan och fick besked om läget. Då hade dom upptäckt en fraktur på bäckenet och blödninger i lungorna. Annars var läget stabilt. Hon bukandades och hjärtat slog väldigt fort så dom ville inte ge henne lugnande för att kunna göra en ordentlig röntgen.
När jag sen sitter på bussen påväg hem ringer mamma. Jag hoppade av bussen och hon plockade upp mig. Hunden skulle avlivas. Dom hade senare under dagen gjort ultraljud på hjärtat, då upptäcktes ett medfött hjärtfel. Frakturen på bäckenet krävde en operation. Men tack vare hjärtat så skulle hon kanske inte överleva den operationen, alltså skulle en operation på hjärtat krävas i första hand. Problemet var bara att försäkringen inte täckte det... Och varför? Jo, hade det varit ett "dolt fel" så hade försäkringen täckt. Men enligt uppfödaren finns det anteckningar angående detta i valppapprena. Problemet är bara det att den familjen Joakim köpte hunden av aldrig sett det pappret och visste alltså inte om detta. Familjen är från Polen och har tydligen språksvårigheter, så varför inte passa på att lura på dom en hund med hjärtfel som troligen bara kommer klara sig nåt år? Det går inte att beskriva i ord hur arg jag är. Trodde att man som uppfödare hade hjärta för dom djuren man föder upp, men icke. Så som sagt, hade det varit ett dolt fel så hade uppfödarens försäkring täckt operationen, men det gör den alltså inte. Och en sån operation skulle gå på alldeles för mycket för att vi skulle ha råd. Skulle inte operationen göras så skulle det inte finnas några garantier för att hon skulle klara sig i ens ett år till... Alltså hade hon utan denna olycka kanske int elevt så länge till...
Hur som helst så åkte jag och mamma in och tog bort henne. Trots att Joakim bara haft henne sen i slutet av oktober och hon bara varit hos oss i drygt en månad så kändes det som våran hund. Det var verkligen inte svårt att fästa sig vid den där lilla skitungen. En så jäkla underbar hund! Jag tycker så synd om min bror. Vill bara att det ska finnas något som jag kan göra för att underlätta det för honom. Men tyvärr så har jag inte den makten..
Jag är så innerligt glad att jag iaf fick chansen att träffa och lära känna en så otroligt trevlig hund. Och alla mysiga stunder hon bjudit på.
Vila i frid - Diana. Hos oss finns du alltid kvar! <3
17/2-08 - 25/1-10
/ S
