S

Läste precis en kärleksförklaring från min brors flickvän till honom och jag blev minst sagt tårögd. Jag vet att min bror är en helt underbar människa, båda mina bröder är det. Det inlägget hon skrivit var fint och det märktes att varenda ord kom direkt ifrån hjärtat. En sak har vi gemensamt jag och Emelie: vi har svårare att uttrycka oss i tal än i skrivande. Ska jag tala från mig själv kan jag bara säga att jag aldrig tycks hitta de rätta orden. Jag kan sitta i timmar och fundera ut vad jag ska säga, men det blir aldrig samma som jag tänkt. Dessutom känner jag inte att budskapet blir detsamma som jag egentligen velat.