Det här kommer bli en lång natt...

Ångesten gör sig påmind och emellan rinnande tårar och skakningar tänkte jag försöka skriva av mig i hopp om att det ska gå. Jag vill så gärna lyfta luren, men vill inte störa. Vad har jag gjort för att förtjäna dina tröstande ord?
Vill att ekandet i huvudet ska försvinna. Att minnena ska krypa tillbaks där dom kom ifrån. Helst av allt vill jag att din röst ska bli tyst. Dina ord får mig att vilja spy. Det är just sånt här som kommer att kväva mig långsamt. Ibland undrar jag vad jag gjort för fel. Jag orkar inte med mitt dalande humör längre. Ena stunden kan jag inte sluta le, nästa kan jag varken sluta gråta eller skaka.

/ S

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0