S

Idag har verkligen inte varit min dag. Humöret har pendlat som jag vet inte vad. Känns som jag har hunnit med dom flesta humör som går. Hur som, när jag satt på tåget på väg hem så kom det värsta. Ont i bröstkorgen och det brände i ögonen. Jag kände att det verkligen behövdes en kram, eller två... Lite närhet iaf.. Bara tanken på att jag inte skulle vara hemma förän 1½ timme senare gjorde mig inte direkt gladare. Sen när jag var hemma så hade iaf det värsta gått över. Det gjorde fortfarande ont i bröstkorgen, men ögonen var som dom borde. Nästan iaf.. Sen efter en stund kom mamma hem och då fick jag mig den behövliga kramen.

Jag hatar verkligen ångest...