ibland tänker jag för mycket.
Dom senaste dagarna har jag tänkt över saker och ting som folk gjort mot mig. Vissa saker som i stundens hetta var så lätta att förlåta, men i efterhand vet jag knappt varför egentligen... Och ifall jag nu börjar fundera så mycket över det, betyder det verkligen att jag har kommit över det? Jag är väldigt mycket för att folk ska få en andra chans. Jag tror på att folk kan förändras, bara dom vill! Men samtidigt när jag vänder mig inåt och funderar så blir jag fundersam. Om man förlåtit men inte glömt, innebär det verkligen att man har förlåtit det då? Visst, det är skillnad på att inte glömma och inte glömma. Men jag är verkligen inte hundra att jag har gjort det..
Men vad gör det för skillnad nu? Är det verkligen okej att komma flera år senare och säga, "du betedde dig som ett svin mot mig en gång för länge sen, jag vill inte prata med dig". Jag kan iaf själv tycka att det är något stört att komma långt efter och säga vad man tycker och tänker om det som hänt. Så jag får helt enkelt ta med mig mina tycken om allt detta till graven.
