S

Jag vet inte ifall folk uppfattar mig som en trotsare, iaf så tror jag inte det. Men när det gäller mina föräldrar, speciellt min pappa så är jag en jävel på att trotsa! Jag hatar nämligen när han ska berätta för mig vad som är bäst för mig och dittan och dattan. Säger han att jag ska följa med honom ut och gå, säger jag nej. Även fast jag vet att jag verkligen behöver det och även fast jag själv tänkt tidigare att jag ska ut och gå med hunden. Säger han lite senare att jag ska ut med hunden för att hon behöver ut, säger jag nej även fast jag vet att hon behöver ut och jag egentligen vill det.
Så fort jag säger nåt till honom som jag tänkt ändra på, nåt som t.ex min läkare sagt till mig att jag måste ändra på mig, får jag en föreläsning på 30 min som egentligen hade tagit 5 - 6 min. Det är min pappa i ett nötskal och jag verkligen hatar det. Efter 18år stör jag mig bara ännu mer på det och det hatar jag ännu mer...
Skulle jag själv få välja skulle jag bara ignorera det, men jag kan verkligen inte. Det går bara inte.

Haha, kom på att det måste låta helt sjukt att "trotsa" någon som ber en att gå ut och gå, men det ligger så mycket mer bakom. Så, vad gör vi nu då?

---