and then...
Det finns så mycket som jag skulle vilja göra anorlunda. Som jag skulle vilja göra ogjort. Och jag hatar verkligen när jag tänker så, för det går inte. Gjort är gjort...kommer aldrig igen.. Och jag vet det. Det gör väl egentligen alla..
Ibland så vill jag tro att det kommer en bättre tid för alla. Tanken är iaf bra och värmande. Men det är inte alltid som verkligheten är lika värmande...
Ibland vet jag inte riktigt hur jag egentligen mår. Det blir som ett frågetecken. Man känner efter, men känner ingenting speciellt. Ibland är man glad, ibland inte. Ibland gråter man, ibland inte. Ibland känner man sig förtvivlad, ibland inte. Och ibland vill man skratta, och ibland inte. Ena stunden känner man en viss känsla, nästa inte. Man vet inte riktigt vart man har sig själv eller sina känslor. Som om allt som flöt omkring i en bara var en massa frågetecken som ingen vet svaret på.
Så är det iaf för mig. Ena stunden vet jag precis hur jag mår, känner igen var enda känsla. Nästa vet jag varken ut eller in, vad som är upp eller ner.
när något händer och det känns så kallt
det ända man ser är mörkets fall
