S

Jag hatar såna här dagar. Dagar då jag verkligen inte vet vart jag ska ta vägen. Dagar då allt är upp och ner. Dagar då jag inte kan hantera någonting.

När jag satt på lektionen idag, visste jag knappt vart jag skulle ta vägen. Vad jag skulle göra. Kasta telefonen rakt mot fönsterrutan? Knuffa undan bordet och para springa därifrån? Istället började jag koncentrera mig på andingen. In och ut. Ut och in. Bröstkorgen kändes bara mindre och mindre och huvudet tyngre och tyngre.

Ser ytan men inunder finns det mer