Ner, ner, upp?

Det är just sånt här som jag hatar. När man ena stunden känner att det är okej, det är okej att vara lite nere och i nästa så är man så äckligt nere att man får lust att spy ner sig själv. Sen kommer mammas filosofiska "alternativ" om varför jag mår som jag gör. Tack, men jag vet varför. Jag ska bara lära mig att tänka annorlunda och så.
Tur iaf att det finns vissa saker som gör en på bättre humör.

Fisungen tog atarax när hon kom hem så ångesten är dämpad och jag har blivit attan trött. Nu ska Fisan sussa lite.
Puss och kram barnkalas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0