S

Jag var precis inne på Beas blogg och läste om Dawit Isaak.
http://www.dn.se/fordjupning/freedawit/frige-dawit-isaak-1.830739
Såhär lyder artikeln

"Dawit Isaak har i dag varit fängslad i 2 742 dagar. Utan åtal och utan dom.

Dawit Isaak är en journalist och svensk medborgare som sitter fängslad i Eritrea. Hans brott? Dawit Isaak skrev och publicerade artiklar om behovet av demokrati och frihet i Eritrea i tidningen Setit.

Den 23 september 2001 greps han och fängslades i samband med att den eritreanska regeringen lät stänga landets oberoende tidningar.

Regimen i Eritrea har aldrig formulerat en brottsmisstanke mot Isaak, än mindre ett åtal, en rättegång eller en dom. Under total tystnad har han i snart åtta år hållits inlåst i landets huvudstad Asmara.

Den senaste tiden har det kommit nya alarmerande uppgifter om tillståndet för Dawit Isaak. Han uppges ha förts bort i en fångtransport till ett militärsjukhus. Där hålls han isolerad och han har endast kontakt med en läkare. Inga anhöriga får träffa honom. Hans hälsotillstånd ska dessutom ha försämrats på grund av diabetes.

Tystnad har också präglat de svenska myndigheternas inställning till fallet. Det officiella Sverige hänvisar till metoden tyst diplomati. Den metoden har gett föga resultat under de gångna åren. Det är därför dags för den svenska regeringen att verka mer aktivt för Dawit Isaaks frigivande.

Dawit Isaaks barn växer upp i Göteborg utan sin far. De båda äldsta barnen har hunnit avsluta både lågstadiet och mellanstadiet utan sin pappa. Hans yngsta dotter har hunnit bli tio år och hon har levt nästan hela sitt liv med bara vaga minnen av sin far.

Denna oanständiga grymhet mot Isaaks familj måste få ett stopp. Liksom den dagliga kränkning av yttrande- och pressfriheten som övergreppet mot Dawit Isaak innebär.

I dag sitter 143 journalister fängslade runtom i världen. Dawit Isaak är en av dem och den ende svenska medborgare som just nu sitter fängslad utan rättegång för att ha utövat det fria ordet. Han är också den ende svenska medborgare som adopterats som samvetsfånge av Amnesty International. Det handlar inte enbart om journalister utan om alla människors rätt att fritt uttrycka sin mening.

Idag startar vi, chefredaktörerna för Sveriges största mediehus, en gemensam kampanj för att sätta fokus på fallet Dawit Isaak. Vi kommer att rapportera om Isaak och vad det svenska utrikesdepartementet gör för att få honom fri. I detta arbete lägger vi vår dagliga konkurrens åt sidan.

Vårt krav är mycket enkelt: Frige Dawit Isaak.

Vårt upprop blir dock kraftlöst utan dig. Vi behöver ditt namn i kampen för Isaak. Varje nytt namn i insamlingen är ett litet steg närmre frihet för Dawit Isaak. Visa ditt engagemang. Gå in på någon av våra sajter och skriv på.

Den 4 maj kommer vi att lämna över alla namn till Eritreas ambassad."

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något... Skriv på du oxå.

Sitter i sängen med datorn, har pluggat lite och nu är jag attan trött.
Idag har vi haft lite mys i skolan. Först hade vi två lektioner som var helt värdelösa. Skulle egentligen jobbat med en fallbeskrivning men töntade mig mest med Fina och Hanna Ma. Mest med Hanna. Faktiskt. Sedan hade vi lunch och efter det blidde det lite konsert. Det var sjukt bra! Dom hade film tema. Blev alldeles till mig när det blidde baywatch!

Imorgon ska det bli någon form av "personalfest".Får väl se hur det blir. Amanda och Lollo ska iaf vara med så det blir nog bra. :) Innan blir det nog lite dans tror jag. Är nog rätt smart iaf. Har lite att ta igen.

Idag fick jag mitt godis faktiskt! Oj så gott det var! Och oj så dåligt samvete jag har nu...

Något som jag lärt mig, mest tack vare KBT'n jag gick på i våras, är att det är viktigt att komma underfund med varför man fungerar och agerar som man gör. Det enda sättet att lära känna sig själv och ta sig igenom saker och ting. Logiskt, ja, iaf för mig som gått igenom det om och om och om igen... Hur många gånger som helst..

Jag har lärt mig att kombinationen Sofie och alkohol är allt annat än bra. Varför jag alltid känner mig utsatt och en himla massa annat. Det svåra är bara att lära sig att tänka annorlunda. Att ta itu med saker och ting. Ändra mönstret. Ta sig ur gamla olater och ta sig förbi flyktbeteendet.

Jag vet att jag har en lång väg kvar att gå. Ibland ploppar tanken om att jag alltid kommer få vandra denna väg genom hela livet upp. Och jag tror på sätt och vis att det stämmer. Kanske är det så att jag måste hålla mig flytande hela tiden för att inte drunkna. Ibland är man inte stark nog för det heller. För även den starkaste oxen behöver vila någon gång mellan gryning och skymning...