S

Ibland vet jag inte vad som håller mig tillbaka. Ibland undrar jag vad det är som drar mig framåt...
Det enda jag vet är att ibland blir dragningskraften för stark åt ena hållet, alldeles för stark. Ibland vill jag inte det. Ibland skiter jag i vilket.

Desto mer jag tänker på det, desto mindre blir rädslan...

Jag måste verkligen få mig själv att framstå som patetisk! Där kom det. Fuck. Att jag alltid ska göra samma sak, alltid trycka ner mig själv. Vem bryr sig, egentligen? Det här är ju bara för att jag ska få skriva av mig, inget annat. Men jag måste verkligen låta som en patetisk jävel.

Även fast jag borde, kommer jag inte kunna hålla det den här gången heller. Jag har fattat det länge, att jag inte borde dricka. Men jag har gjort det ändå, för jag skiter i det. Som om det skulle gå bättre den här gången bara för att någon med vit rock sagt åt mig att jag inte borde? Okej då, hon hade inte vit rock, men iaf...

När jag somnar ikväll, hoppas jag att tanken om att inte vakna inte finns där.
När jag vaknar imorgon, hoppas jag att allt ska vara som bortblåst.


Vet du hur det känns att försöka greppa, men bara falla?

Jag vet inte ifall folk uppfattar mig som en trotsare, iaf så tror jag inte det. Men när det gäller mina föräldrar, speciellt min pappa så är jag en jävel på att trotsa! Jag hatar nämligen när han ska berätta för mig vad som är bäst för mig och dittan och dattan. Säger han att jag ska följa med honom ut och gå, säger jag nej. Även fast jag vet att jag verkligen behöver det och även fast jag själv tänkt tidigare att jag ska ut och gå med hunden. Säger han lite senare att jag ska ut med hunden för att hon behöver ut, säger jag nej även fast jag vet att hon behöver ut och jag egentligen vill det.
Så fort jag säger nåt till honom som jag tänkt ändra på, nåt som t.ex min läkare sagt till mig att jag måste ändra på mig, får jag en föreläsning på 30 min som egentligen hade tagit 5 - 6 min. Det är min pappa i ett nötskal och jag verkligen hatar det. Efter 18år stör jag mig bara ännu mer på det och det hatar jag ännu mer...
Skulle jag själv få välja skulle jag bara ignorera det, men jag kan verkligen inte. Det går bara inte.

Haha, kom på att det måste låta helt sjukt att "trotsa" någon som ber en att gå ut och gå, men det ligger så mycket mer bakom. Så, vad gör vi nu då?

---

Egentligen borde jag väl ha gått till skolan idag, men jag har två saker som skulle vara inlämnat idag men jag har inte ens börjat på nåt av dom. Bra Sofie, skit bra! Men, det får bli till att plugga röven av sig på söndag!

Igår var jag med Jessica och Amanda, vi drog en sväng till Norrtälje och gjorde egentligen ingenting alls. Men mat i magen fick vi iaf...

Får vi se vad som står på schemat idag, kanske blir fyrishov... Vem vet..

Dom senaste dagarna har varit rätt kaotiska måste jag säga (även fast jag spenderat dom två senaste dygnen mesta dels i sängen). Har haft ont i magen och ryggen och har kanppt orkat röra mig. Ble!

Pappa åkte in till Huddinge sjukhus och skulle till orologen. Innan det så gick han till akuten och dom slängde upp honom på en brist på två röda. Sen tog dom ekg och massa prover. Egentligen ville dom inte släppa iväg honom för dom ville ha kvar honom för observation, men han sa att han ville hem och det fick han. Dom var dock inte så glada men dom gick iaf med på det.

Mitt humör har svängt som en jävla berg-och dalbana dom senaste dagarna. Jag hatar sånt!

Dessutom börjar det nog bli dags för två kaniner att bli en. :/

Snart ska jag iväg och jobba. Ska väl inte bli så jäkla kul kanske, men annars skulle jag ändå inte haft nåt speciellt för mig så, spillerill. Jobbar iofs lördag och söndag oxå, men det är ju pengar iaf.

Igår var jag hos Emma med mamma och friserade mig lite. Det behövdes verkligen vill jag lova. Och bra blev det. :) Lite ovant, men man vänjer sig.

I skolan går det bra, trivs i klassen och har roliga ämnen.
Annars är det uppochner, men det funkar. Ska snart trappa ner lite till på medicinen och i jag hoppas att det blir bra i slutet. Det borde det ju bli, eller hur?